Until the ignoble and unhappy regime
Which holds all of us through child-abuse,
Sub-human bondage, has been toppled,
Utterly destroyed,
Everywhere is war.

Även då Sinéad O’Connor nog ändå är mest känd för sin tolkning av Princes Nothing Compares 2 U var den låt som orsakade störst rubriker en annan cover – Bob Marleys War – och de två gånger hon framförde den i oktober ’92.

Det första framträdandet var starkt, platsen var hos Saturday Night Live och hon sjöng texten a capella. Fram till sista versen höll hon sig till originalets tema om rasism, men ändrade sen ett par strofer till att handla om barnövergrepp och avslutade med att riva sönder en bild av Påven och ropa ”Bekämpa den riktiga fienden!”

Att i direktsändning och inför en TV-publik i miljonklassen anklaga Påven och Katolska kyrkan för övergrepp mot barn (och innan det var ett officiellt faktum) kräver enormt mod, men den andra gången kunde det verkligen gått illa.

Som gäst på Bob Dylans jubiléumskonsert två veckor senare skulle hon egentligen sjungit en annan låt (Dylans I Believe in You), men efter att en majoritet av publiken försökt bua ut henne i över två minuter från att hon klev på scenen tecknar hon till musikerna att sluta, säger till ljudteknikern att höja micken och skriksjunger War igen – en protest som möts av ökade busvisslingar och rop och det låter som att publiken när som helst ska storma scenen.

Oavsett om det var mod eller dårskap kämpade i alla fall den rätta kampen.

[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=bCOIQOGXOg0[/youtube]

[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=TKeJifOXAnA[/youtube]

Tillägg 130311: Värt att minnas i sammanhanget är att O’Connor inte på något sätt var fientlig mot tron, hon är prästvigd troende katolik, utan det hon bekämpade (och fortfarande bekämpar) är kyrkans överskylande av övergrepp.