Shoot the racist and the area turns red

Med ett rasistiskt parti i Riksdagen, en terrorist som sköt ”invandrare”, flyktingförläggningar som stacks i brand och en regering som inte ville låtsas om den allt aktivare rasismen var början av tiota… nittiotalet inte en lek för den som uppfattades ha ett ”utländsk utseende”.

Den film som på ett sätt blev referenspunkt för den uppväxande ungdomsgenerationen var Sökarna och via dess soundtrack lanserades en av de mer kontroversiella hiphoplåterna Sverige lyckats ta fram: Shoot The Racist.

Tack vare sitt aggressiva budskap (nita nassarna innan de nitar dig) blev det ramaskri i medierna. Låten blev både anmäld för hets mot folkgrupp – folkgruppen rasister, jag önskar jag skämtade nu – och omsktriven av nuvarande kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth för att vara rasistisk mot (utan referens) asiater och judar, samt (än en gång) folkgruppen rasister.

Det gick naturligtvis aldrig till åtal, men Infinite Mass fick en stor skjuts och kunde återanvända delar av låten till en avsevärt mycket mer g-funkinspirerad version några år senare.

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=BLjb6JPqjZA[/youtube]

(Spännande nog är Adelsohn Liljeroths bok, Skinnskallar: Rasister, nationalister eller hyggliga unga män?, ett enda långt försvarstal för dåtidens skinnskallar, där nazismen och rasismen helt enkelt skylls på invandrarna och vänstern, men vad man kan extrapolera från det får nog andra ta i.)