Too many puppies with guns in their hands
Too many puppies in foreign lands
are dressed up sharp in suits of green and placed upon the war machine
Too many puppies are just like me

Från första stund greppar Primus tag i öronen och vägrar släppa. Med tvära kast mellan relativ tystnad och ackordspelsgung vs. slappad bas, malande gitarrexplosioner, samt Les Claypools nasala halvsång går det inte att komma undan.

Den antimilitaristiska svadan i texten är grundläggande och enkel, men för den skull inte naiv. Referensen till Shakespeares ”krigets hundar” är inte bara där som en blinkning, utan är ett sardoniskt långfinger mot systemet.

Som bandets första låt (dock inte första singel) är det ett fantastiskt exempel på att inte följa konventioner för hur rock ska låta – trots att de håller sig inom standardstrukturerna (vers-refräng-vers) – på ett ungefär i alla fall. Det enda problemet är att låten har en faktiskt skitkass video – så dålig att den tydligen inte släpptes officiellt förrän på en samlings-DVD över tio år senare.

[youtube]www.youtube.com/watch?v=j2zQKqgNAeE[/youtube]