Southern change
Gonna come at last
Now your crosses
Are burning fast
Southern man

// Neil Young – Southern Man

Handsken var kastad. Neil Young, en kanadensare med counterculturecountrybakgrund, attackerade U.S.A:s sydstater med en rasande sång om söderns slaveri och kvarvarande rasism: Southern Man.

Lynyrd Skynyrd, sydstatsrockens förgrundsfigurer, svarade med Sweet Home Alabama, en omedelbar hit och klassiker med till vissa delar klart problematisk text (hur kan de försvara segregationen?).

Resten är historia. Sweet Home Alabama sålde miljoner och nynnas dagligen av fler än som någonsin hört Southern Man.

Well I heard Mister Young sing about her
Well I heard ole Neil put her down
Well, I hope Neil Young will remember
A southern man don’t need him around any how

// Lynyrd Skynyrd – Sweet Home Alabama

Men var det verkligen så?

Det startade visserligen med Southern Man, skriet från norr om att södern måste göra upp med sitt förflutna och göra rätt för sina brott, men det var inte främst den som var målet för Skynyrds mothugg.

För Sweet Home Alabama var till större delen ett svar till Youngs låt Alabama (släppt två år efter Southern Man), som målade upp delstaten som en fattig, världsfrånvänd håla. Det går väl inte annat än att hålla med om att den både var textmässigt och tematiskt vek, så det är förståeligt att den upprörde.

Windows down in Alabama.
See the old folks tied in white ropes
Hear the banjo.
Don’t it take you down home?

// Neil Young – Alabama

Och om det bara hade varit Alabama mot Sweet Home Alabama hade Lynyrd Skynyrd sopat mattan med Neil utan problem, men Southern Mans ofrånkomligt träffande kritik, strukturell formulerad som en anklagelse mot en man, överträffas inte av Sweet Home Alabamas ”vi är individer, så skyll inte på oss”-svar.

Oavsett hur catchy Skynyrds riff är.

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=kVRxdPWV3RM[/youtube]