Jag blickar uppåt där jag går
Så att tårarna inte ska falla

Året var 1961 och på väg från ett protestmöte mot Japans överenskommelse med U.S.A. blev besvikelsen för mycket för den 28-årige författaren och poeten Rokosuke Eio. Väl hemma satte han pennan mot pappret och fångade känslan av en förlorad dröm – om det var Japans självbestämmande eller en framtid med en älskad lämnas till åhöraren att tolka.

Tonsatt av Hachidai Sakamura och insjungen av Kyu Sakamoto blev det en gigantisk hit i Japan, Två år senare blev orginaltiteln Ue o Muite Arukō till Sukiyaki när låten hämtades till väst – en titel som både inte har någonting med texten att göra och även är smått förolämpande (”folk pallar inte läsa japanska ord, så vi tar nåt från matsedeln”).

Med en hästcountryrytm som travar på i bakgrunden och ett enormt nostalgiskt anslag i sången är det inte förvånande att den slog stort i Amerika och även blev den första östasiatiska låten att ta sig in på västerländska topplistor (och de är fortfarande så få i den kategorin att Gangnam Style nog kan ses som exemplet från detta decenniet – ja, jag vet att det är åtta år kvar).

Dock var framgången välförtjänt. Det är svårt att inte känna med sången.

[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=Wp0YIr6j7Lc[/youtube]