My back is strong
Strong enough to take the pain,
inflicted again and again

Första gången jag hörde Four women funkade den inte alls. Jag tyckte Nina Simones karaktäristiska röst, i kombination med intonationerna krockade med texten och förvred den oavsiktligen till nära pekoral. Så jag undviker helst orginalet om det går.

Men denna version.

Från Harlems kulturfestival ’69 tar Simone oss med över fyra generationer svarta kvinnor, från slaveriets dagar och fram till sin samtid, nedkokade till en vers var.

Tyvärr var det många som missade vad som sas, så låten blev bannlyst från ett antal radiostationer när den släpptes p.g.a. att vissa trodde den var rasistisk.

Men det handlar om kamp och lidande, utnyttjande och att aldrig få sina rättigheter erkända – och reaktionen på det. Det är ingen vacker bild som målas upp över den drivande pianoslingan, men det är en bild som måste ses.

[youtube]www.youtube.com/watch?v=Nf9Bj1CXPH8[/youtube]