RSS Feed

Dredd (2012)

0

juli 17, 2013 by André

Affisch för Dredd (2012Så taggad som jag var inför den här filmen har jag nog inte varit inför någon dark&gritty reboot. Att se nån göra Judge Dredd som serien istället för som i Stallone-versionen? Helt fantastiskt!

Tyvärr grusades mina förväntningar rätt rejält under de första tio minutrarnas etablerande av samhällsklimat, teknologi och protagonist.

Om vi börjar med protagonisten så har Judge Dredd alltid varit en fascistoid karaktär, med den förmildrande omständigheten att han är mer binär i sitt rätt/fel-tänkande än rent fascistiskt överhetslydande. Det uttrycks i filmen främst när han, inom sin begränsade moraliska ram, visar medkänsla genom ammunitionsval.

I samhällsklimatet å sin sida spelas den sanna fascismen upp och understryks av bildspråkets grisande i våldets effekter: skottskador, hud som skärs bort, ansikten som krossas – inget är för uppenbart för att inte kunna lägga en utdragen, inzoomad slow motion-scen på. I effektfrossandet missas dock chansen att använda Dredd som en samtidskommentar, något som serien ofta gjort.

Teknologiskt finns småsakerna på plats: det röstkontollerade Lawgiver-vapnet, Lawmaster-motorcykeln (om än omdesignad), övervakningssamhället. De stora samhällsförändrande teknologierna lyser dock oftast med sin frånvaro – exempelvis ingen flygteknologi för personbruk (så det finns inga skysurfers) eller robotar på gatorna. Visst: cybernetiken har tagit steg framåt, men det enda exemplet på cybernetisk förstärkning är en person vars ögon har blivit ersatta. Hur otroligt det än känns att skriva följande ord så var ändå Stallones Judge Dredd likt originalet.

På den positiva sidan så är manuset helt utan romantiska undertoner mellan Dredd och aspiranten Anderson och jag tror den till och med klarar Bechdeltestet med nöd och näppe. Karl Urban (Dredd) och Olivia Thirlby (Anderson) är utifrån de givna premisserna trovärdiga i sina karaktärer, men tyvärr gör regissören Pete Travis och manusförfattaren Alex Garland filmen till ännu en variant av Die Hard – skurkarna har skyskrapan och våra hjältar måste rädda både sig själva och de oskyldiga.

Problemet är att när de skalat bort de mer fantasifulla elementen är det en historia som lika gärna kunnat utspela sig 2035 som i ett 2135 där knappt något ändrats på ett århundrade – inte ens statisternas klädsel eller bilar skiljer sig nämnvärt från vad vi kan se på gatorna idag. Detta är ingen värld som har utrymme för vare sig Judge Death, utomjordingar, eller ens rymdresor eller The Angel Gang.


0 comments »

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.